FORMELLT LÄRANDE

ATT HA KUNSKAP OM

Det är lätt att förstå vad formellt lärande innebär och vad formell kunskap är – just för att där finns en tydlig form. Formellt lärande är helt enkelt att man lär sig genom att gå på kurser eller längre utbildningar som har form av föreläsningar, lektioner och kurslitteratur. Formell kunskap är det man sedan kan formulera på tentor, skrivningar, hemuppgifter, uppsatser mm.

Föreläsningarna, lektionerna och kurslitteraturen ger en kunskap som har en viss allmängiltighet – en kunskap som man sedan har om det som är likartat och gemensamt för en viss sorts företeelser.

Det kan handla om egenskaper som är likartade för en viss typ av människor, eller en viss slags maskiner eller kanske en viss sorts virus. Eller det kan gälla ett likartat sätt att reagera, bete sig, uppträda, dvs vissa ”lagbundna” reaktionsmönster.

Eller så kan det handla om ett likartat sätt att ”hänga ihop” och fungera på – en struktur, en ordning, ett system som utgör ett gemensamt funktionsmönster.

Nu består ju verkligheten på riktigt ändå av enskilda individer med sina särskilda egenheter - vare sig det gäller människor, möss eller maskiner. Om man ska kunna formulera en kunskap om det som är likartat för en viss typ av individer, så måste man lyckas bortse från dessa olika egenheter.

Ibland går olikheterna att uppfatta som individuella variationer på något likartat. Eller så är de individuella avvikelser från något i grunden allmängiltigt för denna grupp. Skulle någon vara direkta motsatsen till det allmängiltiga, så blir det undantaget som bekräftar regeln.

När det handlar om människor talar vi ofta om det ”mänskliga faktorn”, där det mänskliga hos en människa – den mänskliga faktorn – inte är något positivt. Ur den formella kunskapens synvinkel är den mänskliga faktorn ett störande och oberäkneligt inslag som sätter krokben för det allmängiltiga. Den mänskliga faktorn är en slags nyckfullhet, en känslo- eller impulsstyrning som dyker upp helt slumpartat och okontrollerat.

För att kunna ta till sig och lära in en allmängiltig kunskap måste man därför lära sig att bortse ifrån alla individuella egenheter. Man måste kunna göra sig blind för det säregna och egenartade hos de människor man vill få kunskap om, och uppfatta varje enskild individ som inget annat än

- ett exempel på något allmängiltigt för en viss grupp av människor

- ett uttryck för ett reaktionsmönster som är typiskt för en viss slags människor

- ett fall av ett visst funktionsmönster – ett sätt att fungera som är genomgående hos en viss sort av människor.

I den formella kunskapens verklighet är den enskilda människan inget annat än ett exempel, ett uttryck eller ett fall. Hon är bara en ignorerbar variation på något mer allmängiltigt. Eller en avvikelse som borde uppträda och vara enligt det som är allmängiltigt för hennes typ. I värsta fall är hon ett uttryck för den helt oberäkneliga mänskliga faktorn, och blir då bara en ren slump.